Go´kväll!

Har inte hunnit få några fina bilder på Klipper ännu, så det får vänta ett tag till. Han är så snygg att han förtjänar att få visa upp sin bästa sida från början =)
För att börja någonstans...
Klipper kom hem till Börknäsgården förra söndagen. Allt gick jättebra och resan var relativt smärtfri fastän den var så lång. 1370 km på två dagar... =)
Jag hann titta på två och en halv film i Sagan om ringen trilogin... Tog med dem eftersom filmerna är 3 timmar långa, tyckte det borde passa. Även om jag definitivt inte är något Sagan om ringen-fan...
Min far som hade pratat om innan vi åkte, att vad bra att vi är två chaufförer, så får man sova då man blir trött.. Såklart körde han precis hela vägen. Yrkesskada att inte låta någon annan sitta vid ratten =)
Men jag klagar inte, jag fick stirra i datorn i stället!
Klipper hade det lite dragit bak i transporten men verkade klara flytten bra. Han går nu tillsammans med isisarna i hagen och försöker fortfarande hitta sin rätta plats i flocken men det har aldrig varit bråk, bara lite tjafs =) Inga skador och sårade känslor iaf!
Har tränat honom från marken en del så vi ska lära känna varann och så att han vet vem som är bossen, riktigt go kille att hålla på med. Dessutom har han fått nya smeknamnet Flipper istället för Klipper, min svägerskas dotter trodde att han hette det och vi har fått skratta en hel del åt honom och konstaterat att han ser ut som en Flipper. Närpesbor är inte så bra på att säga Klipper...
KlippppÄr, typ =)

Annat då... Idag och igår har vädret varit jättebra, innan har det varit jättekallt. Nu är det nästan sommar med -7 grader...! =)

Det blev väldigt mycket prat om sorg igår kväll tillsammans med mina vänner... Det är bra för själen att prata om gamla minnen.
Hittade en dikt som jag skrev i 16 års åldern... När mycket var tungt, som för många i tonåren =)
Ibland tycker man att man borde börja skriva igen... För att lätta hjärtat ibland =) Väldigt starka känslor man skrev om på den tiden iaf. Tänkte att ni skulle få ta del av den. Idag läser jag den själv med ett leende på läpparna, men jag tror inte att jag hade något leende just den natten då den skrevs!

Låt mig vara

Låt mig gråta tills haven har sinat

Tills mitt hjärta är en urkramad svamp

Låt mig skrika

Låt mig dansa med djävulen

Tills jag snubblar över min sorg

Låt det alltid

För alltid vara natt

Dom tog dig

Varför inte mig

Ilskan i kroppen har parat sig med sorgen

Jag känner hur dess barn växer i mig

Dom bjuder mig att äta ur sina äckliga små händer

Och jag dricker skuld

Dom tog dig

Varför inte mig

Solstrålar in genom fönstret tränger

Men det märker jag ej

Jag vet vad jag måste

Jag skrattar åt gudarna

De sägs veta allt

Men

Dom tog dig

Varför inte mig

Månen utanför gör skuggor i svart

De skiljer svart från svart

Jag vet vad jag måste

Där bortom natten brinner mitt hjärta

Det måste jag hämta

Dom tog dig

Tog dig

Varför inte mig


Blev ett tyngre blogginlägg än vanligt, men sådana måste också få finnas. Det var den tiden som formade mig till att vilja skapa det jag idag försöker bygga upp på gården!