Dagar som denna känns det som om allting står still.
Eller rättare sagt som om något håller fast mig men världen rusar förbi.
Antagligen vädret och det faktum att det är måndag som gör humöret lite svajande!
Ibland är jag dock väldigt nöjd med att ha blivit född envis :)
Jag vet, någonstans inom mig, att Börknäsgården kommer att bli en succé. Orkar bara min reumatiska kropp så kommer det hela att bli fantastiskt.
Diskuterade gården med en vän som jobbar med ungdomar som på ett eller annat sätt hamnat snett.
Hon sa att hon i ett senare skede vill försöka fixa så att de där ungdomarna får börja besöka Börknäsgården.
Ännu en dörr som öppnas.
En sten som lyfts från mina axlar.
Ett steg närmare det som är den verkliga första anledningen till att Börknäsgården blivit en dröm.
Så tack ska du ha tjejen för den betydelsefulla diskussionen =)

Nu blir det en tur till bokföraren.
Sen är det hammare och skruvdragare i handen som gäller ikväll!

Antal dagar tills flyget från Island: 5